narcissistiskt manipulativt barn: hur ska man hantera det?

Barn med pervers narcissism kan orsaka avsevärda störningar för sina familjer och andra. De är ofta manipulativa, lögnaktiga och använder ofta skuld och skam för att uppnå sina syften. Tyvärr kan de också vara särskilt maktfullkomliga och svåra att förstå.

I den här artikeln beskriver jag vad som kännetecknar narcissistiska barn och vilka svårigheter de möter som vuxna. Jag kommer att fokusera på den komplexa dynamiken mellan en empatisk förälder och ett narcissistiskt barn, samtidigt som jag beskriver effektiva strategier för att hantera deras beteende och skydda sig mot de känslomässiga effekterna av deras handlingar.

Vad är narcissism?

Narcissistisk neuros är en term som används för att beskriva en personlighetsstörning som kännetecknas av ett överdrivet behov av uppmärksamhet och beundran, en brist på medkänsla för andra och en hög känslighet för kritik. Narcissistisk neuros kan diagnostiseras av en mentalvårdspersonal eller en utbildad tränare. Personer med denna störning har ofta ett uppblåst ego och ett ständigt behov av att bekräfta sin självbild.

De kan vara själviska, manipulativa och känna sig och agera överlägsna. De tenderar att ha svårigheter i relationer på grund av sin brist på hänsyn till andras behov och känslor.

Narcissistisk neuros

Modern psykologi tenderar att betrakta narcissism som en personlighetsstörning snarare än en neuros. Neuros är en term som används inom psykologin för att beskriva ett tillstånd av mentalt eller känslomässigt lidande som kan störa en persons förmåga att fungera i sitt dagliga liv. Neuroser kan yttra sig i symtom som ångest, depression, fobier eller tvångstankar.

Neuroser betraktas i allmänhet som anpassningsstörningar, dvs. psykiska störningar som utvecklas när en person inte kan anpassa sig effektivt till de påfrestningar och krav som det dagliga livet innebär. Neuroser kan bero på tidigare trauman, dysfunktionella familjeförhållanden, sociala påtryckningar eller genetiska faktorer.

Det är viktigt att notera att “neuros” är vanligare i historiska eller psykoanalytiska sammanhang, och mindre vanligt i nutida kliniska psykologiska sammanhang. Enligt DSM-5* har neuroser ersatts av ångest- och tvångssyndrom, stämningsstörningar, personlighetsstörningar etc.

Kännetecken för ett narcissistiskt barn

Narcissistiska barn kan ha flera utmärkande drag, t.ex

• Ett ständigt behov av uppmärksamhet och beundran
• Arrogans och överdriven självkänsla
• Brist på empati för andra
• En tendens att se sig själv som överlägsen andra
• Manipulativt beteende för att få det de vill ha
• En tendens att skylla på andra för sina handlingar
• En tendens att ljuga och fuska för att få som man vill
• En oförmåga att acceptera kritik eller negativ feedback
• En tendens att vara fientlig och hämndlysten mot dem som stör dem.

Orsaker till narcissism

Många faktorer kan bidra till utvecklingen av narcissistisk neuros hos ett barn, en personlighetsstörning som kännetecknas av ett överdrivet behov av uppmärksamhet och beundran och en brist på medkänsla för andra.

Familjemiljön kan spela en viktig roll i utvecklingen av en narcissistisk neuros. Barn som växte upp i familjer som överbeskyddade och övervärderade eller som upplevde trauman kan vara mer benägna att utveckla narcissistiska drag senare i livet.

Livserfarenheter kan också bidra till utvecklingen av narcissistisk neuros. Personer som har upplevt trauman som fysiska, känslomässiga eller sexuella övergrepp eller bevittnat våld eller höga nivåer av familjekonflikter kan vara mer benägna att utveckla narcissistiska personlighetsstörningar.

Genetiska faktorer kan också spela en roll i utvecklingen av narcissistisk neuros. Forskning visar att det finns en genetisk komponent i alla personlighetsstörningar, inklusive narcissistisk neuros.

Dessa faktorer behöver inte nödvändigtvis orsaka narcissistisk neuros men kan öka risken för att utveckla tillståndet.

Förstå den projektiva identifikationen

Att hantera ett narcissistiskt barn eller ett narcissistiskt barn som har blivit vuxen kan vara knepigt, men att förstå begreppet projektiv identifiering kan vara till hjälp för föräldrar. Projektiv identifikation uppstår när en person omedvetet projicerar sina känslor på en annan person.

Denna projicering kan vara särskilt svår för föräldrar som ställs inför den. Narcissistiska barn projicerar ofta sina osäkerheter på andra, till att börja med på föräldrarna, och förväntar sig att de ska uppfylla alla deras behov och önskningar. De kan också ha höga tankar om sig själva och sina egenskaper och förväntar sig att andra ständigt ska bekräfta deras självkänsla.

Så vad kan föräldrar göra för att hantera detta beteende?

Att sätta gränser och ta hand om sig själv är viktigt. Det kan innebära att man begränsar kontakten med det vuxna barnet, söker stöd från andra och bygger upp en positiv självbild utanför relationen.

Föräldrar måste komma ihåg att deras vuxna barns beteende inte är deras fel och att de inte är ansvariga för de känslor eller handlingar som den vuxne fortsätter att visa.

För att bättre förstå hur projektiv identifiering fungerar, här är några exempel på hur ett narcissistiskt barn kan projicera på sin förälder:

– Ett barn som är osäkert på sin intelligens kan kritisera föräldern för att inte vara tillräckligt smart.
– Ett barn med identitetsproblem kan förvänta sig att föräldern alltid ska veta de rätta svaren och fatta de rätta besluten.
– Ett barn som känner sig otillräckligt i sociala situationer kan förvänta sig att föräldrarna ska vara mer utåtriktade och populära.
– Ett barn som kämpar med sin självkänsla kan söka bekräftelse och uppmärksamhet från föräldern.

Att inse att barnet projicerar sina känslor på föräldern kan hjälpa föräldern att känna empati och förståelse samtidigt som man sätter hälsosamma gränser. Föräldrar måste prioritera sitt känslomässiga välbefinnande samtidigt som de är närvarande för sina barn.

Även om det kan vara svårt för en förälder att acceptera och förändra denna dynamik, kan gränssättning och tidig hantering av narcissistiska beteenden gynna båda parters känslomässiga hälsa.

Vad definierar en “extrem” narcissist?

Begreppen “narcissist” och “extrem narcissist” används ofta synonymt, men de kan skilja sig åt i grad beroende på källan.

En extrem narcissist, eller “patologisk narcissist”, är en person som uppvisar egenskaperna hos narcissistisk personlighetsstörning mer markant och intensivt.

Dessa personer kan ha en större tendens att använda manipulation och övergrepp för att få som de vill och kan vara mycket svåra att leva med och hantera. NPM kan också vara mycket bra på att avleda andras uppmärksamhet från sitt olämpliga beteende och kan vara mycket svåra att identifiera. De har ofta svårt att etablera sunda känslomässiga relationer.

Svårigheter i relationen mellan en empatisk förälder och ett narcissistiskt barn.

Empatiska föräldrar kan ha svårt att förstå sitt barns självcentrerade och manipulativa beteende, vilket leder till känslor av frustration och besvikelse.

Å andra sidan kan barnet ha svårt att förstå förälderns empatiska natur och se det som en svaghet. Denna dynamik kan leda till en ansträngd relation och en brist på ömsesidig förståelse och respekt. När barnet växer upp till vuxen kan svårigheterna i denna relation bli mer uttalade, vilket gör situationen svår att hantera för båda parter.

Kan en narcissist inse att han eller hon är en narcissist?

Det kan vara svårt för en person med narcissistiska tendenser att känna igen och erkänna sin störning, eftersom de kanske inte ser det som ett problem. Narcissistiska personer har ofta en hög känsla av sin egen betydelse och kanske inte kan förstå hur deras beteende påverkar andra. Det är möjligt, men osannolikt, att en person med narcissistisk personlighetsstörning kommer att vara medveten om sitt tillstånd och söka hjälp för att förstå och förändra sitt beteende.

Svårigheter att sätta gränser

En av de svåraste aspekterna i relationen mellan en empatisk förälder och dennes narcissistiska barn är förälderns förmåga att sätta gränser och säga “nej” till barnets ständiga krav. Narcissister känner ofta att allt är deras och kan ställa orimliga krav på sin omgivning. En empatisk förälder kan tycka att det är svårt att säga nej till sitt barns krav, eftersom de kan känna sig skyldiga eller vill undvika konfrontation.

Detta kan dock leda till att föräldern ständigt ger efter för sitt barns krav, vilket kan vara skadligt för både föräldern och barnet i det långa loppet. Det är viktigt att föräldern sätter tydliga gränser och upprätthåller dem, även om det är svårt.

En empatisk förälder kan framgångsrikt säga nej till sitt barn genom att lära sig att sätta sig själv i första rummet och sätta tydliga gränser. Föräldern måste förstå att barnets känslomässiga struktur – särskilt om barnet nu är vuxet – är barnets eget problem och att de inte är ansvariga för barnets värde.

Föräldern behöver också arbeta med sin självkänsla för att säkerställa att de inte känner sig skyldiga till att säga nej till sitt barn. De kan också söka professionell hjälp för att hantera komplexa relationer.

Vad ska man göra när ett narcissistiskt barn fortsätter att skylla på föräldern?

Skuldbeläggande är ett av narcissistens dödliga vapen för att få som de vill, så det är viktigt att veta hur man undviker att bli manipulerad. Här är några exempel på fraser som kan hjälpa dig att hantera ditt barns skuldbeläggande:

• “Jag är ledsen att du känner så, men jag är inte ansvarig för dina känslor”
• “Jag förstår att du är arg, men jag håller inte med om din skuldbeläggning och jag kommer inte att acceptera den”
• “Jag vet att du har behov, men jag är inte tillgänglig för dig hela tiden. Jag måste också ta hand om mig själv.”
• “Jag förstår att du har åsikter, men jag har ingen avsikt att ändra mina för att behaga dig.”
• “Jag är ledsen om jag har sårat dig, men jag känner mig inte ansvarig för dina känslor.”
• “Jag är villig att diskutera detta med dig, men jag kan inte acceptera din skuld och dina anklagelser. Jag tänker avsluta samtalet för den här gången, så kan vi prata om det igen senare när vi båda är lugnare.”

Kom ihåg att det kan vara svårt och tidskrävande att sätta gränser och vara bestämd mot ditt barn. Kom ihåg att inte låta dig manipuleras och att fortsätta att sätta dessa gränser på ett tydligt och direkt sätt.

Vilka är de viktigaste verktygen för att ta sig ur en sådan relation?

Att använda tystnad som ett verktyg för att hantera relationer med ett narcissistiskt barn.

Tystnad är ett effektivt verktyg för att hantera relationer med ditt narcissistiska barn. Det kan bidra till att minska onödig eller skadlig interaktion och undvika konflikter.

Tystnad kan undvika omedelbara konflikter, men det löser inte långsiktiga problem. Det är också viktigt att hitta hållbara lösningar för att hantera relationen och att kombinera dem med andra strategier.

Till exempel är det praktiskt och lätt att sätta tydliga gränser, öva sig i att hävda sig och söka professionellt och vänskapligt stöd för att hantera relationen effektivt.

Här är några exempel på fraser som kan hjälpa till att sätta gränser i en relation med ditt barn.

• “Jag håller inte med om vad du säger/gör, och det gör mig obekväm”
• “Jag respekterar din åsikt, men jag håller inte med. Jag kommer att fortsätta att tänka annorlunda.”
• “Jag är ledsen, men jag kan inte göra det du ber om. Det går emot mina gränser.”
• “Jag förstår att du har behov, men jag är inte tillgänglig för dig hela tiden. Jag måste också ta hand om mig själv.”
• “Jag förstår att du är arg, men jag tolererar inte öknamn eller verbala kränkningar.”
• “Jag är medveten om att det här samtalet inte leder någonstans, jag kommer att avsluta det och vi kan prata om det senare när vi båda är lugnare.”

Kom ihåg att det kan vara svårt att sätta gränser, särskilt om du är van vid att ge efter för ditt barns krav. Därför är det viktigt att öva på att använda dessa fraser och att vara tydlig och direkt när dina gränser överskrids.

Att veta hur man sätter gränser

Det finns ett antal andra verktyg som kan hjälpa dig att komma ur en skadlig relation med ditt barn:

Sätta tydliga gränser

Det är viktigt att definiera gränserna för vad du är villig att acceptera i en relation som förälder och att göra det klart att oacceptabelt beteende inte kommer att tolereras.

Lär dig att säga nej

Personer med denna känslomässiga struktur tenderar att vilja ha sista ordet och få vad de vill till varje pris. Du måste lära dig att säga nej och inte ge efter för påtryckningar från flera håll.

Fokusera på dig själv

Dessa relationer kan vara känslomässigt påfrestande. Det är viktigt att du tar hand om dig själv och ägnar tid åt aktiviteter som får dig att må bra.

Undvik att rättfärdiga dig själv

Narcissister tenderar att inte lyssna på andra och vill ha sista ordet. Det är inte tillrådligt att rättfärdiga dig själv inför dem.

Sök professionell hjälp

Dessa relationer är ofta svåra att hantera på egen hand. Att träffa en terapeut eller rådgivare för stöd och råd kan vara till stor hjälp.

Lär dig att skydda dig känslomässigt

För att bättre kunna hantera intensiteten i förhållandet bör du omge dig med positiva människor och utöva meditation, andnings- eller skrivteknik för att hantera känslorna.

Hitta styrkan att sätta gränser.

Det kan vara svårt att sätta gränser för ditt barn efter år av oacceptabelt beteende, men här är några steg som kan hjälpa dig att hitta styrkan att göra det:

Gör en lista över dina gränser

Ta dig tid att fundera över ditt barns oacceptabla beteende och skriv ner det på en lista. Detta kommer att hjälpa dig att vara tydlig med vad du inte längre kommer att tolerera i din relation.

Arbeta med din självkänsla

Emotionellt instabila personer tenderar att undergräva självkänslan hos dem i deras omgivning. Det är viktigt att arbeta med din egen självkänsla för att känna dig säkrare och tryggare när du sätter gränser.

Att vara självsäker

Det är viktigt att vara bestämd och säga nej tydligt och direkt när dina gränser överskrids.

Sök stöd

Det kan vara bra att prata med en terapeut eller rådgivare för att få stöd och råd om hur du hanterar relationen till ditt barn.

Ha tålamod

Det är viktigt att komma ihåg att det kan ta tid och kräva uthållighet att sätta gränser för ditt barn. Förvänta dig därför inte omedelbara resultat och fortsätt att sätta gränser.

Ta hand om dig själv.

Ta hand om dig själv genom att göra aktiviteter som får dig att må bra, tillbringa tid med positiva människor och ge dig själv kärlek och medkänsla.

Vilka konsekvenser kan det få för en förälder att sätta gränser för sitt narcissistiska barn?

När en förälder sätter gränser för ett narcissistiskt barn kan han eller hon förvänta sig att stöta på visst motstånd. Barnet kan reagera negativt genom att vara aggressivt, få raseriutbrott eller hota för att få som det vill. De kan också dra sig tillbaka känslomässigt och ignorera de gränser som föräldern sätter.

Men genom att sätta tydliga gränser och respektera dem kan föräldrarna lära sig att hantera sitt barns överdrivna krav och bättre skydda sin egen mentala och känslomässiga hälsa.

På så sätt kan de också hjälpa sitt barn att utveckla sin egen förmåga till självständighet, att respektera andras gränser och att bli mer medveten om andras behov och känslor.

Rädsla för att deras narcissistiska barn ska avskärma dem kan vara en viktig faktor som hindrar en förälder från att sätta gränser för sitt barn. Narcissister kan vara mycket bra på att manipulera andra för att få som de vill, och de kan använda hotet om att avbryta som ett vapen för att uppnå sina syften. Föräldern kan känna sig fångad mellan önskan att upprätthålla en relation med sitt barn och behovet av att sätta gränser för att skydda sin egen mentala och känslomässiga hälsa.

Rädslan för att förlora relationen till barnet kan också göra föräldern mer sårbar för manipulation från barnets sida, vilket kan öka barnets överdrivna krav på föräldern. Föräldern kan känna skuld över att inte kunna ge barnet allt han eller hon vill ha. De kan känna sig ansvariga för sitt barns lycka.

Det är viktigt att notera att gränssättning inte nödvändigtvis innebär att man skär av sitt barn. Det innebär snarare att man sätter tydliga gränser och upprätthåller dem på ett bestämt och respektfullt sätt genom omsorgsfull kommunikation och medvetet beslutsfattande. Föräldern kan också utforska terapeutiska stödalternativ för att hantera sina egna känslor och förbättra sin relation med sitt barn.

Att klippa energilänkarna mellan dig och ditt barn kan vara en användbar metod. Föreställ dig att du klipper alla de energiska band som förbinder dig med den narcissistiska delen av ditt barn.

Detta innebär inte nödvändigtvis att du avbryter all kontakt med ditt barn, utan helt enkelt att du ändrar den energiska dynamiken mellan er två för att skapa en hälsosammare relation där du känner dig mer bekväm. Du kanske vill konsultera någon som känner till

för att hjälpa dig att göra detta.

Ditt barn kan dock avskärma dig när du bestämmer dig för att avsluta denna aspekt av förhållandet eller sätta tydliga gränser.

Detta kan vara svårt att hantera, men här är några steg som kan hjälpa dig att hantera denna situation:

Förbered dig mentalt

Det är viktigt att du förbereder dig på att personen kan komma att avbryta din kontakt. Detta kommer att hjälpa dig att bli mindre överraskad om detta händer, särskilt om det är ditt barn.

Känn dig inte skyldig

Det är viktigt att komma ihåg att beslutet att klippa banden är personens, för dem, inte ditt. Känn dig inte skyldig till deras beteende.

Omge dig med positiva människor

Det är viktigt att du omger dig med positiva människor som kommer att stötta dig genom detta.

Hitta aktiviteter som får dig att må bra

Det är viktigt att du ägnar tid åt sådant som får dig att må bra, t.ex. att läsa, träna eller umgås med vänner.

Sök professionell hjälp

Om du har svårt att hantera situationen kan det vara bra att träffa en terapeut eller rådgivare för att få stöd och råd.

Lär dig att acceptera dig själv som du är

Kom ihåg att du är en värdefull person, värd kärlek och respekt, även om den här personen inte längre vill ha dig i sitt liv, det definierar inte dig som individ.

Slutsats

Frågan om det manipulativa barnet är komplex och kräver ett holistiskt tillvägagångssätt som är skräddarsytt för varje situation. Att förstå att dessa beteenden kan vara resultatet av en svår familj eller ett socialt sammanhang och att vården måste inriktas på att hjälpa individen och familjen är ett avgörande första steg.

Det är också viktigt att arbeta förebyggande genom att göra vuxna medvetna om dessa beteenden och lära dem hur man hanterar dem. Det rekommenderas att man konsulterar en psykolog eller psykiater, beroende på graden av beteendet, för att bedöma situationen och fastställa en lämplig hanteringsstrategi.

Om ditt barn är tonåring, eller har blivit vuxen, och fortsätter att vilja ha det han eller hon vill ha och får dig att känna dig skyldig om du inte uppfyller hans eller hennes krav, är det nödvändigt att vara lugn och bestämd i dina svar.

Du kan säga något i stil med: “Jag måste ta hand om mig själv nu. Jag måste sätta mig själv i första rummet.” Påminn din dotter om att du älskar henne och alltid kommer att finnas där för henne, men att du har valt att ta hand om dig själv först.

Att upprätthålla dina gränser och inte känna skuld, ta tid för dig själv, vara lycklig och leva ditt liv är en av de viktigaste nycklarna till att förändra din situation och frigöra dig från detta grepp.

*DSM-5 (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, 5ᵉ upplagan) är en handbok som används av mentalvårdspersonal för att diagnostisera psykiska störningar. Den publiceras av American Psychiatric Association och används i USA och många andra länder.